Krabbes sjukdom

Utdrag från socialstyrelsens hemsida

Sjukdom/skada/diagnos

Krabbes sjukdom är en snabbt fortskridande hjärnsjukdom, som också kallas globoidcell leukodystrofi (GLD) och ingår i gruppen lysosomala sjukdomar. Lysosomer är viktiga strukturer i cellerna, där sammansatta biokemiska ämnen bryts ner. Sjukdomen delas in i olika former beroende på vid vilken ålder de första symtomen visar sig.

Spädbarnsformen (den infantila formen) av sjukdomen beskrevs första gången 1916 av professorn i neurologi Knud Krabbe i Köpenhamn. Framför allt påverkas myelinet (isoleringssubstansen kring nervtrådarna, axonen) i hjärnan och de perifera nerverna (de nerver som finns utanför hjärnan och ryggmärgen). Myelinet omger och isolerar nervtrådarna och är en dynamisk vävnad som bildas, bryts ner och återbildas. Förlust av myelin runt nervtrådarna kallas för demyelinisering, och störningar i myelinet påverkar nervsystemets funktion. Myelinförändringarna vid Krabbes sjukdom sker främst i bansystemen i de inre delarna av storhjärnan och runt perifera nerver.

Förekomst

I Sverige insjuknar varje år cirka tre till fyra barn under spädbarnstiden i den infantila formen av Krabbes sjukdom, vilket motsvarar ett barn per 25 000. Denna form av sjukdomen är vanligare i Sverige än i andra länder.

En annan form av sjukdomen, som ger symtom senare, är vanligast i Medelhavsområdet. Endast enstaka personer med denna sjukdomsform är kända i den svenska befolkningen, men eftersom antalet familjer från Medelhavsområdet har ökat, kan även former av Krabbes sjukdom som ger symtom senare påträffas i Sverige.

Orsak till sjukdomen/skadan

Förändringarna i den vita substansen vid Krabbes sjukdom beror på att myelinbildande celler i centrala nervsystemet (oligodendrocyter) bryts ner, liksom de celler vars normala funktion är att bilda myelin kring de perifera nervtrådarna (Schwannska celler).

Sjukdomen orsakas av en förändring (mutation) av ett arvsanlag (gen) som finns på kromosom 14. Genen har beteckningen GALC och styr bildningen av (kodar för) enzymet galaktocerebrosidas, GALC. Drygt 60 olika mutationer har identifierats (2008).Mutationen leder till bristande funktion av GALC, ett klyvningsenzym som har en viktig funktion i de myelinproducerande cellerna. Enzymbristen gör att sammansatta (komplexa) fettprodukter inte kan brytas ner på normalt sätt utan i stället ansamlas i stora globoida celler, som går att se i mikroskop.

Ärftlighet

Krabbes sjukdom nedärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Symtom

Den infantila (klassiska) formen av Krabbes sjukdomvisar sig vanligen vid tre till sex månaders ålder. De första symtomen är en ökande irritabilitet och skrikighet. Barnen rycker till vid plötsligt ljus och ljud och kan börja skrika. De kan ha perioder av oförklarlig feber utan tecken på infektion. Efter hand tillkommer en ökande stelhet i kroppen, ofta med ett bakåtböjt kroppsläge (opistotonus), och utvecklingen stannar av. Inom några få månader kan de få ryckningar i kroppen, armarna och benen (myoklonus) och förlorar alltmer av sina motoriska och psykiska funktioner. Under den sista sjukdomstiden kan barnen inte utföra viljemässiga rörelser. Den tidigare ökade stelheten följs ofta av en mjukhet i kroppen (hypotonus). Hjärnfunktionerna försvinner successivt och det går inte längre att få kontakt med barnet, som inte kan se, höra, tala, tugga eller svälja. De flesta av barnen lever vanligtvis inte längre än till cirka två - tre års ålder. Dödsorsaken är oftast en infektion.

Deninfantila (hypotona) formen är ovanligare än den klassiska. Symtomen visar sig något senare, mellan sex månaders och tre års ålder. Barnen är slappa i kroppen. Symtomen är i övrigt desamma som vid den klassiska formen. Barn med denna form av sjukdomen kan leva i många år men förlorar motoriska och psykiska funktioner och blir blinda.

Övriga varianter av Krabbes sjukdom, som ger symtom senare, är sällsynta i skandinaviska folkgrupper. En form där symtomen visar sig mellan tre och tio års ålder finns idag i Sverige inom vissa befolkningsgrupper.

Det finns också en form av Krabbes sjukdom där symtomen visar sig efter tio års ålder. Förloppet är då mera utdraget och symtomen mer varierande än vid den klassiska formen. Hos en del är synförlust det första symtomet, medan det hos andra är en tilltagande motorisk försämring med ökad muskelspänning (spasticitet). Ibland finns symtomen till en början bara i ena sidan av kroppen. Även andra motoriska symtom, som koordinationsstörningar (ataxi), ihållande ofrivilliga muskelsammandragningar (dystoni) och nedsatt känsel (perifer neuropati) förekommer.

Ytterligare en form, som visar sig först i medelåldern med symtom som vid fortskridande perifer nervsjukdom, finns beskriven. Gemensamt för alla övriga varianter av sjukdomen är att de med åren ger en tilltagande svår funktionsnedsättning, framför allt motoriskt.

Diagnostik

Brist på GALC-enzymet påvisas genom blodprov. Den biokemiska analysen är komplicerad och görs vid speciallaboratorium.

Olika undersökningar av perifera nerver visar avvikelser, men de är inte specifika för sjukdomen och kan därför inte leda till en säker diagnos. Vid den klassiska infantila formen (som 95 procent av de barn som diagnostiserats i Sverige har) är sjukdomsutvecklingen så typisk och dramatisk att diagnosen oftast kan ställas snabbt med ledning av symtomen och bekräftas med blodprov. Datortomografi (CT) och/eller magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan som görs under narkos behöver då oftast inte göras utan blir aktuellt främst vid de ovanligare varianterna av sjukdomen.

I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information. Fosterdiagnostik är möjlig.

Behandling/åtgärder

Behandlingen inriktas på god understödjande omvårdnad för att ge barnet och familjen så god livskvalitet som möjligt. För att barnen ska få i sig tillräckligt med näring behövs sondmatning genom näsan. Matningen kan förenklas mycket med hjälp av en ”knapp” (PEG, perkutan endoskopisk gastrostomi; operativt åstadkommen förbindelse mellan bukvägg och magsäck). Eftersom barnen bara rör sig begränsat finns risk för förstoppning, som kan behandlas med läkemedel. Det är vanligt att andningen blir påverkad, med rosslighet och mycket slem, vilket ökar risken för infektioner. Sjukgymnasten kan ge råd om andningsgymnastik. Ibland kan vissa hjälpmedel, som sug, syrgas och inhalationsapparat för koksalt och luftrörsvidgande mediciner, vara till stor hjälp.

Ryckningar, muskelspänningar och sömnsvårigheter kan ibland lindras med mediciner. Det är viktigt att föräldrarna tidigt får information om den irritabilitet som de flesta av barnen har, eftersom detta ofta upplevs som mycket pressande och frustrerande. Ibland kan skrikigheten påverkas med mediciner. Det finns visst stöd för att det handlar mer om reflexer än om reaktioner på upplevelser, eftersom hjärnan är så påverkad av sjukdomen.

Habiliteringsinsatser

Familjen behöver så tidigt som möjligt få kontakt med ett habiliteringsteam, i vilket det ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stöd och behandling sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska och sociala området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i. Även föräldrar och syskon kan få stöd.

Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv.

Det är viktigt att komma ihåg att familjer som har barn med snabbt fortskridande sjukdomar har ett speciellt behov av hjälp med samordning av olika insatser.

Hematopoetisk stamcellstransplantation ("benmärgstransplantation")

Hematopoetisk stamcellstransplantation har visat sig kunna bromsa sjukdomsförloppet vid de former av sjukdomen som börjar sent eller har ett långsamt förlopp. Förutsättningen för detta är att behandlingen görs tidigt i sjukdomsförloppet. Vid den klassiska infantila formen kan transplantation också bromsa förloppet om den görs innan symtom har börjat utvecklas. Detta är bara möjligt om man känner till diagnosen när barnet föds, på grund av ett tidigare sjukt syskon eller genom fosterdiagnostik.

För att kunna göra en stamcellstransplantation bör det i första hand finnas en givare vars vävnadstyp (HLA-antigen) är densamma som mottagarens. Anlagen till vävnadstypen ärvs från båda föräldrarna, och varje syskon har 25 procents chans att ha samma vävnadstyp som sitt sjuka syskon. Det bästa är därför att transplantera stamceller från ett friskt HLA-identiskt syskon. Om denna möjlighet inte finns går det att genom nationella och internationella register över frivilliga stamcellsdonatorer söka efter en passande donator. Tobiasregistret i Sverige har cirka 40 000 registrerade givare. I övriga register finns ytterligare drygt tolv miljoner givare.

Också donerat navelsträngsblod går att använda. Biobanker med donerat navelsträngsblod finns över hela världen, i Sverige vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg. Navelsträngsblod är rikt på blodstamceller och har dessutom fördelen att HLA inte behöver stämma exakt mellan givare och patient.

Själva ingreppet är ganska enkelt, men förberedelser, eftervård och stora risker med behandlingen gör en stamcellstransplantation till en mycket krävande procedur.

Praktiska tips

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnosen ställs vanligen vid landets barnkliniker och bekräftas med laboratorieanalyser som görs på neurokemiskt speciallaboratorium. Vid mer oklara symtom kan en barnneurolog vid regionkliniken behöva göra en specialutredning.

Resurspersoner

Docent Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.

Docent Gunilla Malm, barnkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.

Den biokemiska analysen görs vid:
Neurokemiska laboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, 431 80 Mölndal (docent Jan-Erik Månsson) och Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm (docent Ulrika von Döbeln).

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionshinder och deras familjer. Verksamheten, som är förlagd till Göteborg, vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt små och mindre kända handikappgruppers behov. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, internetadress www.agrenska.se.

Handikapporganisation/patientförening/
motsvarande

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, internetadress www.fub.se.

United Leukodystrophy Foundation (ULF) i USA, 2304 Highland Drive, Sycamore, Illinois 60178, USA,
e-post ulf@ceet.niu.edu, internetadress www.ulf.org.

CLIMB (Children living with inherited metabolic diseases), ClimbBuilding, 176 Nantwich Road, Crewe, CW2 6BG, Storbritannien, www.climb.org.uk,
e-post info.svcs@climb.org.uk.

I USA finns ett nätverk för familjer med barn som har Krabbes sjukdom, som kan kontaktas bland annat via internet, www.huntershope.org, e-post info@huntershope.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Forskning och utveckling (FoU)

Krabbes sjukdom kartlades på 1960- och 70-talet i Sverige. I dag sker forskningen främst i USA.

Informationsmaterial

Informationsfoldern Krabbes sjukdom (artikelnr 1997-12-024), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm, fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se eller tel 08-779 96 66. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Information på engelska finns på United Leukodystrophy Foundations hemsida www.ulf.org liksom på CLIMBs hemsida www.climb.org.uk (se under rubriken Handikapporganisation).

Det familjenätverk som finns i USA har information om sjukdomen på engelska på sin hemsida www.huntershope.org (se under rubriken Handikapporganisation).

Litteratur

Arvidsson J, Hagberg B, Månsson J-E, Svennerholm L. Late onset globoid cell leukodystrophy (Krabbe disease). Acta Paediatr 1995; 84: 218-221.

Brockman K, Dechent P, Wilken B, Rusch O, Frahm J, Hanefeld F. Proton MRS profile of cerebral metabolic abnormalities in Krabbe disease. Neurology 2003; 11: 819-825.

Furuya H, Kukita Y, Nagano S, Sakai Y, Yamashita Y, Fukuyama H et al. Adult onset globoid cell leukodystrophy (Krabbe disease): analysis of galactosylceramidase cDNA from four Japanese patients. Hum Genet 1997; 100: 450-456.

De Gasperi R, Sosa MAG, Sartorato EL, Battistini S, MacFarlane H, Gusella JF et al. Molecular heterogeneity of late-onset forms of globoid-cell leukodystrophy. Am J Hum Genet 1996; 59: 1233-1242.

Escolar ML, Poe MD, Provencale JM, Richard KC, Allison J, Wood S et al. Transplantation of umbilical-cord blood in babies with infantile Krabbe’s disease. N Engl J Med 2005; 352: 2069-2081.

Hagberg B, Kollberg H, Sourander P, Åkesson HO. Infantile globoid cell leucodystrophy. A clinical and genetic study of 32 Swedish cases 1953-1967. Neuropädiatrie 1969; 1: 74-88.

Hagberg B. Krabbe’s disease: clinical presentation of neurological variants. Neuropediatrics 1984; 15 Suppl: 11-15.

Kaye EM. Lysosomal storage diseases. Curr Treat Options Neurol 2001; 3: 249-256.

Krabbe K. A new familial infantile form of diffuse brain-sclerosis. Brain 1916; 39: 73-114.

Oehlmann R, Zlotogora J, Wenger DA, Knowlton RG. Localization of the Krabbe disease gene (GALC) on chromosome 14 by multipoint linkage analysis. Am J Hum Genet 1993; 53: 1250-1255.

Sabatelli M, Quaranta L, Madia F, Lippi G, Conte A, Lo Monaco M et al. Peripheral neuropathy with hypomyelinating features in adult-onset Krabbe´s disease. Neuromuscul Disord 2002; 12: 386-391.

Suzuki K. Globoid cell leukodystrophy (Krabbe’s disease). Update. J Child Neurol 2003; 18: 595-603.

Wenger D A, Rafi M A, Luzi P. Molecular genetics of Krabbe disease (globoid cell leukodystrophy): diagnostic and clinical implications. Hum Mutat 1997; 10: 268-279.

Wenger D, Mohammad R, Luzi P, Datto J, Costantino-Ceccarini E. Krabbe disease: Genetic aspects and progress toward therapy. Mol Genet Metab 2000; 70: 1-9.

Omvårdnad

Det är nu som räknas. Handbok i medicinsk omvårdnad av barn och ungdomar med svåra flerfunktionshinder. Red. Ölund AK, Westerberg B, Larsson C. Förlagshuset Gothia, Stockholm 2003. Finns som pdf på internetadress www.lul.se/hoh/detarnu.